Fem år.. Och sätter mamma på plats.

Ibland får kidsen in en riktigt femetta och verkligen bevisar vilken hycklare man är. Emma fick in en sån på mig idag. Och Emma, jag lovar, jag ska sluta gnälla på dina halvfärdiga teckningar och projekt som väntar.. Jag är verkligen inte bättre själv. Alla som någon gång har ritat med en fem-åring vet att ibland så färgläggs bara en sko eller så ritar man bara ett par streck så gör man nåt annat. Och ska så klart göra klart sen. Det gjorde min dotter idag. Och jag sa åt henne att göra en sak i taget och att hon inte fick ta ett nytt papper innan det andra var klart. Då gick hon runt i vår pysselhörna en stund och sa sen: -”Du har 1000 saker som du jobbar med och jag får inte ens ha två?” Skamset fick jag erkänna att hon har alldeles rätt och bad om ursäkt. Sen gjorde vi i ordning en låda till henne där hon kan lägga alla sina teckningar som hon inte gjort färdigt sen fick jag en kram och hon sa att hon älskar mig. Det gjorde min dag. 🙂

Träskalle

Så här kul har jag det på mitt jobb.. 🙂

Evighetsprojekt

Att måla ett prylskåp var inte så spännande som jag trodde.. Tar en evighet och medan jag målar tänker jag på hur mycket damm som kommer samlas i de pyttesmå hålen. Inspirerande, not.

HLR

Efter många långa försök har jag äntligen lyckats blåsa liv i den här dammiga gamla bloggen igen. Under lager med dammråttor som är jämförbara med älgkalvar i storlek så fanns den faktiskt kvar här. Efter lite pillande med bortglömda lösenord och delvis ny design så hittade jag till sist tillbaka till den välbekanta sidan skapa nytt inlägg. Nog känns det att det var ett bra tag sen jag skrev, det flyter liksom inte på så bra som det borde, men vad sjutton, jag är ju dammig jag med. Men istället för att sitta här och rabbla upp allt jag gjort sen sist så tänkte jag göra det enkelt för mig och istället tömma kameran och dela med mig av innehållet. Tanken med den här sommaren var att projekt skulle avslutas och allehanda liggande små och stora saker skulle bli klara och visst, en del saker har blivit klara. Men dessvärre så är det fler projekt som påbörjats än avklarats…

Antingen har jag inte varit så kreativ i sommar som jag trodde, eller så har jag varit dålig på att fota.. Det känns i alla fall som att jag haft och har fler hel och halvfärdiga grejer på gång. Får nog ta med mig kameran på en promenad runt huset sen.

Semester..

Det går så trögt att blogga. Det är inte alls lika utmanande och kul som det var i början. Jag pysslar på med ditt och datt men av någon anledning så är det inte alls så att jag studsar av glädje när det kommer till att blogga om det. Bloggsvacka. Missförstå mig inte, jag tycker att det är kul och jag blir väldigt glad av alla uppmuntrande kommentarer ni skriver. Men jag tror att det är dags att jag tar lite semester. Det kanske kan göra så att det inte känns tvunget att skriva i bloggen utan något som man verkligen vill igen. Så, vi ses. 🙂

Men vad håller ni på med??

 

 

 

 

 

         

  

Det där med att pyssla har legat lite på is ett tag. Eller projekten finns det saknas bara lite lust och vilja. En liten klänning till Emma, ska bara orka fålla den.. Och så fick ett stackars naket troll lite kläder. Det finns ju faktiskt gränser för hur länge man kan gå med rumpan bar. Och hon där på bilden hade nått sin gräns. 🙂

Det vi har har pysslat med här på  Lövkulla är att vara ute. Ute, ute och ute. Och ute har vi bakat sandkakor, haft café, gungat, börjat kratta och framför allt njutit av vårsolen som värmer så underbart. Vi har också haft besök av några gulliga med ack så vilda, valpar. Tur att en ska få bo kvar, annars tror jag att jag skulle ha varit tvungen att köpa alla..

   

    

 

Gammal sittande hund

Återbrukande fortsätter. Har slaktat mer av mammas gamla kläder och sytt nytt till Emma. Av en tunika och en t-shirt blev det kjol och tröja. Dessutom finns det tyg kvar så det räcker till ett par leggings också, kan vara bra eftersom jag kanske tycker kjolen blev lite kort. Det är vansinnigt roligt att sy barnkläder har jag insett, inte lätt men kul. Ännu roligare är när man inser att sömmarna blir rakare och rakare. Och kantbanden är inte längre enbart en plåga utan kan vara riktigt skoj. Där ser man, jag trodde aldrig det skulle gå lära gamla hundar sitta, men det verkar ju som att det finns hopp!

Återbruka livets små glädjeämnen

För ett tag sen så skrev jag ett inlägg om hur skönt det var att känna sig pigg, vilket jag gjort de senaste dagarna. Jag som brukar skratta åt ironi kan inte låta bli att skratta lite för mig själv när jag inser att jag somnade medan jag skrev det inlägget. Somnade och fortsatte skriva och tro mig, ni vill inte läsa texten jag fick till.. Mycket spännande mumbojumbo utan något som helst sammanhang. Men, nu tror jag  att jag är vaken, även om man aldrig riktigt kan veta. Det handlade (eller tanken var att det skulle handla om) livets små glädjeämnen. Som att komma ut på morgonen och se att det finns en ny gigantisk lerpöl utanför huset. Eller att våga klippa i det där tyget man sparat för något speciellt. Eller att fynda en stor säck med kläder och grejer på loppis för nästan inga pengar alls. Jag har inte så höga krav på livet och det är jag faktiskt glad för. Glad för att jag då kan glädjas åt de lilla. Helgen har som ni säkert förstår varit fin och bra på alla vis och jag har fortsatt våga försöka sy kläder till Emma. Det har varit återbrukstema på sömnaden i helgen. Klänningen i svart är mammas gamla kläder som sytts om och ihop och den i turkost är en gammal kjol som fick nytt liv tillsammans med lite stuvar från loppis. Sömmarna är sneda och dom är långt från perfekta, men Emma är lycklig och jag känner mig nöjd i alla fall. Och hur det än är så är det väl ändå det som är det viktigaste? Påsen med alla mattrasor har jag köpt på Puls löjligt billigt. Man får packa så mycket man vill i en kasse för vansinnigt billiga tio kronor. 🙂

Vrickat

Nu har det så hänt. Jag har sytt kläder till Emma. Det där med mönster visade sig att det inte var riktigt min starka sida (än i alla fall) utan det slutade som vanligt. Jag klippte tills jag tyckte det såg vettigt ut. Och ja, lite nöjd är jag nog ändå. Även om det finns många saker som jag skulle gjort annorlunda om jag tänkt efter lite före. Men Emma lät förtjust när hon provade dom halvfärdiga kläderna tidigare idag och det är väl det som är det viktigaste. På tal om Emma så ville hon här om dagen se min pågående virkprojekt och visst fick hon det. Hon la huvudet på sne och tittade mig djupt i ögonen och sa: -”Mamma, det här med vickring är nog inte riktigt din grej.. Det där ser inte alls ut som en matta utan en.. Utan en.. Ja, jag vet inte vad jag ska säga för att inte göra dig ledsen.” Brutalt ärlig, men det är väl så som dom säger, av barn och fyllhundar får man höra sanningen. Men jag är inte den som ger upp i första taget, jag ska ta mig tusan lära mig. Så enkelt är det. Och jag är dessutom helt säker på att mattan lägger till sig när man väl börjar  använda den. Så de så!

Livstecken

Jag är varken död eller sjukare än vanligt. Jag har inte slutat pyssla. Det har bara fått bli en liten nedtrappning, tror att jag längtar efter sommaren för mycket bara. Står och tittar på växthuset och önskar att snön kunde dra åt skogen snabbare. Blev så glad härom kvällen när det regnade, massa brunt äckligt slask som försvann! 🙂 Snön menar jag nu alltså. Inget annat. Nå, till det den här försakade bloggen ska handla om. Vad jag pysslar med. Det har blivit lite dom senaste dagarna. Frukt och glass har blivit klart och levererats till dagis. Hemliga projektet är klart, väntar bara på godkännande från beställaren. Dessutom har jag kommit på att barnkläder vore bra att kunna sy. Så jag har spenderat en hel del tid med att sprätta sömmar också. Tänkte att jag skulle haft klart en del kläder ikväll så jag kunde visa er men modellen har valt att sova istället för att modella så det får vänta. Nå, nu har ni i alla fall fått veta att jag fortfarande står på benen, även om det är hjälpligt mellan varven. 🙂 Ha en trevlig pysselkväll så hörs vi!